Jag föddes en höstkväll i september den 29 klockan 23.35 det var då för första gången jag fick se vad som fanns utanför min mammas mage. Det var hemskt och kallt. Sköterskorna tyckte jag liknade den ukrainska ungen som låg bredvid mig inne på BB där alla småbarn ligger innan de får komma till deras mamma. Eftersom jag hade mörkt hår som henne, men som tur kunde de inte ta fel så jag skulle få bo med några ukranier, nej för mamma och jag delade sifferkoden 2882 så vi inte skulle tappa bort varandra. Jag växte upp i vilket hem som helst i Kristinehamn. Under min uppväxt så tyckte jag om att sjunga och dansa speciellt göra egna uppträdanden. Hos mormor brukade jag dansa till Sven - Ingvars som var mina idoler då. Jag älskade och bada i kastruller, badkaret och det var svårt att hjälpa mamma att diska när man var så badsugen. Något jag mer älskade var att terra min lillebror, som jag gjorde i några år. Min första hälsning när han kom hem från BB var att ta mammas kajalpenna och måla en indianmålning. Men Micke som han heter sa aldrig något han var så snäll, fick han till att göra allt. Bland annat prova mina klänningar mm. Men en dag växte han upp och det blev han som terra mig, det var allt från att butta in mig i akvariet så jag slog i huvudet i akvarie kanten till att slå ut mina tänder och nästan döda mig.

Men värst var när han gav sig på min katt Chaky även kallad nu Chakriet från Harriet, han hängde upp henne i halsbandet och försökte strypa henne. Det var en hemsk syn att få se som barnsben. Men det gjorde mig starkare. När jag var liten tålde jag inte päron, men med hjälp av min kämpar glöd lyckades jag övervinna allergin så nu äter jag päron dagligen. En dag försvann min mamma och kom aldrig tillbaka till vårat hus, hon hade flyttat och det gjorde även jag och Micke varannan vecka. Det var hårt ett tag, men när man är äldst måste man visa sig starkare. Så det kom jag över fort. Nu bor jag bara hos min pappa, i mitt hem som liten här är jag trygg.

Mina första kompisar var Emma Norell, Marcus Åberg några som jag känner ännu idag. Vi lekte allt från älvor till bilar. Någonstans runt 06 fick jag sjukdomen fjortis blandat med ADHD det var tufft att ta, men ödet sammanförde mig då med två människor med samma problem. Amanda och Pau, tillsammans övervann vi allt. Vi skapade våran egna liga APA ''the monkey girls''. Med blotta ett år mellan varandra så tycker jag vårat systerskap fungerade bra, jag är den mellersta, Pau är den lilla tjejen som inte tar någon skit vilket är svårt eftersom jag alltid stammat ner på min lillebror som är två år yngre. Amanda är den äldsta men ibland får vi små ta hand om de stora. Amanda kom från ingenstans -bäckhammar- men föddes i Göteborg. Paulina bara dök upp någonstans på vägen och fastnade snabbt i vårat nät, med kärlek och harmoni. Vi brukar tillbringa våra dagar tillsammans med att tända ljus och gunga till låten - Kumbaajawama-.

Mina homies är mitt skyddsnät, de är mina räddare när jag faller, mina riddare på den vita hästen, grädden på moset, korven i brödet och framför allt det pigga i dextrosol och poweraid som gör en så otroligt pigg och full med energi och glädje. Vi sammanknöt oss till ett för att hålla ihop. Det är tack vare de jag klarar av de långa vardagarna, de dagar folk kallar mig Jude, Anne Frank och Annis, smeknamn som får en att darra i ryggraden. De får mig att klara ångesten och det dåliga samvetet som får min värld att skaka och håller mig borta från sprickorna som kan öppnas så jag faller. De hjälper mig detonera bomben gömma den, glömma avsikligt att byta batterier, för att den en dag ska sluta ticka. De står med mig i vind och vatten, i tsunami och våldtäktsmän. Vi tre mot cykelJohn hans blick ska ej förtära oss och blotta vårt inre, inte ens det djupaste inre. Ingen ska få se oss nakna ingen ska få skåda våran själ som är utanför förtroendecirkeln. Ni är jag, mig och jag är er, du. Vi tre i den slutna cirkeln med allas våra hemligheter och låt oss inte för guds skull öppna den och blotta oss. Visa andra våra tankar, känslor och våra mörkaste hemligheter. Håll hårt i ringen och läpparna ihopsydda.

/ Anna